Sista året, sista terminen och snart sista perioden. Och sen då?

Snart är målgången i disciplinen ”fyra års ingenjörsstudier” ett faktum. Känslan att lätt framåtböjd ta sista kurvan och rikta in blicken på den tunna men viktiga mållinjen är speciell. Den trygghet som har varit en vardag under min tid vid campus, nästa dag är snudd på en enäggstvilling av nuvarande, håller på att omformas. Allt från att sitta och lyssna på föreläsningar, läsa tjock kurslitteratur till att ”labba på sexan” har blivit en naturlig del av vardagen, nästan som att äta frukost. Men sen då?

Känslan är något av en dualism. Glädjen att snart ha slutfört något samtidigt som det är tråkigt att lämna allt det gamla bakom sig. Människor, situationer och livsstilen. Just att byta livsåskådning, från studentens där individen själv planerar sin tillvaro till de anställdas där det förväntas närvaro mellan klockan si och så, känns just för stunden lite skumt. Snart är det motorcykelsäsong. Möjligheten att rulla ut en vacker dag och skriva rapporten ”lite senare” är en väldig frihet som jag gärna utnyttjar. Men nu då?

Det kanske är lite tidigt men jag vågar mig ändå på att kastar in en backspegelsglutt. Under min tid på Medieteknik känns det som om kunskapen om hur man ska angripa ett problem på ett strukturerat och effektivt sätt är den viktigaste att ha med sig. En metod som är väldigt individuell och svår att lära ut. Istället är det viktiga att hamna de i situationer som kräver en lösning; en projektgrupp som inte fungerar, ett dåligt labkompendium, ett pressat tidsschema.

Med risk för att låta som ett sämre propagandamaskineri från fyrtiotalet vill jag påstå att det jag kommer att ha mest nytta av ”on the other side” är i mångt och mycket det jag har lärt mig vid sidan om studierna. Jag slänger ut ett bete och de som känner sig manade hugger. Engagera dig utanför studierna och bredda dina kunskaper! Tillsammans med den bredd och tyngd som de akademiska studierna vid LiTH erbjuder kommer detta att vara en uppskattad och eftertraktad kombination på arbetsmarknaden. Och?

Väl färdig ska jag se till att jag både joggar ner och stretchar riktigt ordentligt innan jag ger mig ut på banan igen. Detta inte bara för att göra min jympalärare stolt utan även för att noga utvärdera alla de potentiella spår som erbjuds en MT-tekniker. Valen är många, det finns flera nya mål att rikta in sig på och möjligheterna är oändliga. Okey!?

Vet ni vad? Det kommer inte bara att lösas sig det kommer att bli riktigt bra. Bara batteriet i hojen är laddat. Tro mig!