Människor förändras ganska mycket under en fyra år lång utbildning, och oavsett var de kommer ifrån och vad de har för förkunskaper när de kommer hit, vet man aldrig var de kommer sluta. Det är något jag lärt mig det senaste året. Klasskamrater som jag tidigare inte lagt märke till vad gäller skolresultat överraskar plötsligt med väldigt imponerande projektarbeten, och personer som tidigare klagat på att programmering är svårt och tråkigt sitter nu hemma och programmerar på fritiden, och lär sig mer och mer.

Många säger under utbildningens gång "Jag är så dålig på att programmera, han/hon har ju erfarenhet sedan tidigare" och känner att det är ett hinder för att de ska kunna göra det i projekt. Men då glömmer man bort varför vi är här! Vi är här för att lära oss nya saker, och de vänner jag nämnde tidigare är verkligen ett tecken på det.

Men ibland känns det verkligen som att man inte lärt sig något, och det lilla man faktiskt lärt sig kan ju trots allt någon annan snabbt lära in om de försöker. Dessa tankar kommer speciellt fram nu när jag går i fyran och söker exjobb. Kan jag verkligen någonting? Har jag något att erbjuda jämfört med andra sökande?

Mitt år som NLU-chef har förberett mig på att möta företag och kunna beskriva både mig själv och min utbildning, en erfarenhet som jag värdesätter högt. Det rekommenderar jag alla att gör: fundera över "Vad lär jag mig under min utbildning och hur kan jag använda det för just det här företaget" innan du tar kontakt. Det kan leda till en väldigt intressant diskussion, som förhoppningsvis lönar sig både för dig, din arbetsgivare och hjälper utbildningen att placera sig på kartan.