Att komma i tid måste vara livets stora mysterium, i alla fall om det bor en liten tidsoptimist inom en. Den lilla tidsoptimisten säger ofta att du hinner sova en liten stund, föreläsningen börjar ju först om tio minuter. Den lilla tidsoptimisten tror även att skolarbeten skrivs med klar fördel natten innan inlämning. Varför ska det vara så svårt att ignorera den lilla filuren och tänka lite logiskt?

Varje gång man tassar in i föreläsningssalen någon ynka minut för sent tänker man alltid att man ska gå hemifrån tidigare nästa gång, men icke. Det bara går inte. Den lilla tidsoptimisten har större makt än man tror och nyttjar den väl.

Den lilla tidsoptimisten har ibland även ett stort intresse av att sova lite, lite för länge. För det finns ju inget bättre än att få snooza, i alla fall en tre-fyra gånger, innan det är dags att rycka sig i kragen och pallra sig upp. Allt som ska göras under dagen hinner man ju såklart med ändå.

När jag för några månader sedan hade oturen, eller kanske turen i mitt fall, att få en byggarbetsplats utanför fönstret som sätter igång att bank a ner pålar varje morgon klockan sju, ibland t.o.m. halv sju, tänkte jag att kanske även jag skulle kunna komma upp i tid om morgnarna. Bankandet gjorde faktiskt susen. Fy så plågsamt det är men nog kommer jag i tid numer, nästan i alla fall.

Jag tror att det är många med mig som också har liten tidsoptimist inom sig som gärna vill ta kontroll över den. Alltid komma i tid, slippa stressa mer än nödvändigt och alltid vara klar med uppgifter lite lagom länge innan deadline. Är det någon som har en lösning på mysteriet så blir i alla fall jag glad, förutsatt att det inte går ut på att bosätta sig bredvid en byggarbetsplats.