Något som har ockuperat mitt sinne och mina tankar den senaste tiden är fenomenet tid och framför allt varför den går så snabbt. Det hela började när en vän till mig under en av våra diskussioner över en kopp the på det någorlunda nyöppnade caféet Waynes, berättade att hon varje dag sätter sig ner och tillåter sig själv att bara låta tankarna vandra och reflektera över dagen som gått.

Waynes har för övrigt lyckats få tag på ett par av de kanske skönaste fåtöljerna i Norrköping. Tyvärr har de bara ett fåtal av dessa halv-klotsformade röda stolar med underbara armstöd. Det är den där typen av stol som man, när man har sjunkit ner i med en bra vän på andra sidan bordet eller en sådan där riktigt bra bok på samma, direkt tänker att man aldrig vill resa sig ifrån.

När jag så ställdes inför frågan om jag någonsin tar mig tid till att göra något liknande så blev svaret nej, och jag förstod inte ens riktigt varför jag skulle lägga tid som jag annars använder till att hinna med alla nya saker jag vill hinna med, till att fundera på saker jag redan har gjort. Repetition gör att man lär sig saker.

En stor del av att plugga är just att repetera, samma teknik är grunden när man lär sig ett instrument. Även minnen borde ju fungera på samma sätt, de starktaste minnen man har är de man återkommer till, gång efter gång. Så för att skapa minnen av dagen torde ju metoden att varje dag gå igenom vad som har hänt under dagen och skapa ett par nya kopplingar i hjärnan vara väl lämpad. Men vad har då det med tid att göra? Vad är det vi egentligen menar när vi säger att tiden går snabbt? När vi på fredag kväll undrar var tusan dagarna efter måndag tog vägen?

Personligen vet jag att jag upplever en vecka som har varit full med aktivieter som mycket kortare än en vecka med måttligt mycket att göra varje dag. Och kanske hänger detta ihop med minnestankarna. För om jag inte minns vad jag har gjort under de dagar som har förflutit sedan måndagen, då har de egentligen aldrig varit heller. Ju fler intryck som stannar kvar och ju fler minnen jag har kvar i slutet på veckan, desto mer har jag fått ut av den när jag ser tillbaka.

Slutsatsen jag drog av detta var att jag framöver ska ta mig tid varje dag att sätta mig ner och gå igenom vad som var viktigt just den dagen, vad som gjorde ett intryck och vad jag lärde mig för något nytt, Så fick jag med den klychan.