Så var det åter dags för tentamensperiod, tenta-p. En ständigt återkommande plåga men samtidigt en ganska rolig period.

Man lär känna varandra riktigt bra när man tenta-pluggar ihop har jag insett. Inget avslöjar ens karaktär så mycket som när ett mattetal skiter sig! Vissa mumlar svordomar till sig själva -”Fan, vad dum jag är!”. Någon blir galen och freakar ut när hon ligger sist och när ingen vill ta rast. En tredje stressar mer än vad hon räknar och en fjärde har redan räknat alla tal tre gånger förut, men aldrig tänkt efter på vad hon har gjort. Och allihopa spårar vi ur då och då och börjar rangordna olika sorters fel man kan göra i allvarlighetsgrad och diskutera om huruvida man mest skulle titulera sig som kines eller norrman när man är svensk, vad derivatan av kaffe är, vilken funktion man närmast kan approximera formen av en vattenflaska med.

Man upplever alla de känslorna som tillhör tenta-p tillsammans, den första alldeles förtidiga känslan av ”Ja detta kanske går bra!” som sedan snabbt byts ut till ett ”Nej jag kan ju ingenting!”, som man sedan tillsammans arbetar upp mot ett ”Nja, kanske om jag har tur…”.

Men tenta-pluggandet hade varit ett helvete utan gänget man tenta-pluggar med, ibland är det hårt och vi bråkar mycket. Är faktiskt intressant hur engagerad man kan bli i ett till synes oviktigt mattetal. Många utomstående ryggar till när vi nästan skriker på varandra, de förstår inte att vi inte arga på riktigt utan att vi bara är djupt frustrerade. Men så blir det om man spenderar över åtta timmar varje dag i en vecka tillsammans, i samma lilla rum. Det är tur att man får ett långt jullov när tenta-p är över så man hinner vara ifrån och sakna varandra ett tag.

Laddar kommentarer...